Bilden av äldre i massmedia
Den 25 mars i år genomfördes SGS:s första gerontologidag. Konferensen hade ett hundratal deltagare.
Programmet framgår nedan. För en sammanfattning av de olika föredragen klicka på respektive rubrik.
| Programmet framgår nedan. För en sammanfattning av de olika föredragen klicka på respektive rubrik.
|
| 10.00-10.45 |
Bilden av äldre
Docent Lars Andersson |
10.45-11.45
|
Massmedias funktion i opinionsbildningen,
Professor Stig Hadenius |
| 11.45-12.00 |
KAFFEPAUS |
| 12.00-13.00 |
Äldrebilder i svensk dagspress
Professor Bo Hagberg |
|
Medias bevakning av demens
Forskare Lena Dahlberg |
|
Bilden av äldre i pensionärstidningar
Forskare Håkan Jönsson |
|
Äldre som ny målgrupp i media
Redaktör för DN/Senioren Kari Molin |
| 13.00-14.00 |
Lunch |
| 14.00-14.15
|
”Vanvård – liggsår – blöta blöjor” – erfarenheter från en mediadebatt
Debattör, undersköterska Ann-Chalotte Martéus |
| 14.15-14.30 |
Pensionärsrollen i förändring – mediernas ansvar?
Riksdagsledamot Tullia von Sydow |
| 14.30-15.30
|
Pandeldebatt: Behövs mediaforskning kring äldre?
Professor Birgitta Odén (ordf.), professor Stig Hadenius, professor Bo Hagberg, kommunikationskonsult Ann Lindgren, generalsekreterare i Forum 50+ Margó Ingvardsson, debattör, undersköterska Ann-Charlotte Martéus |
| 15.30-15.45 |
Kaffepaus |
15.45-16.45
|
Sveriges Gerontologiska Sällskaps Årsmöte
|
| Gerontologidagen avslutades med en paneldiskussion. |
 |
|
Bilden av äldre – Lars Andersson
Lars Anderssons presentation byggde delvis på rapporten ”Ålderism” (Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum 1997:14, en förkortad version finns i tidskriften äldre i Centrum nr 1, 1997, s. 4-7).
Människor har i alla tider reflekterat över åldrandet och ålderdomen och tankarna har speglas i myter, sagor och olika former av skapande verksamhet. Ett genomgående drag i samhällen i alla tider har varit kluvenheten i inställningen till äldre och till hög ålder.
Under de årtusenden som vi har haft en skriven historia kan man utifrån olika dokument konstatera att vare sig inställningen till åldrandet eller till ålderdomen har följt någon linjär utveckling. Det har heller aldrig funnits någon gyllene epok då äldre bemötts med värdighet oberoende av kön, ställning i samhället eller hälsotillstånd. Den ambivalens som kännetecknar inställningen till hög ålder har funnits med igenom årtusendena. Hög ålder representerar både visdom och skröplighet, respekt och förakt, prestige och lidande. äldre har respekterats, förskjutits, ärats eller dödats allt efter omständigheterna.
Enligt en av våra vanligaste synonymordböcker är att åldras lika med att avtyna, bli senil, vissna, ha sett sina bästa dagar, överleva sig själv, tackla av och att gubba till sig, utöver att bli gammal och att komma upp i åren.
Få äldre syns i medierna, och de som är med är oftast män.
äldre syns således inte, och i den mån de gör det är det oftast i två funktioner, antingen i kategorin ”drabbad”, dvs man visas upp som ett offer för skandalösa förhållanden, främst inom vården. Alternativt återfinns de äldre i kategorin ”titta jag kan”, dvs man kan klara av något trots sin ålder.
Åter till program ^
äldrebilder i svensk press – Bo Hagberg
Bo Hagbergs presentation byggde delvis på rapporten ”Attitudes towards ageging in Sweden” (Gerontologiskt Centrum Lund, B-rapport IX:2 – 1995)
Att studera dagstidningarnas rubriker på artiklar om äldre medborgare verkar vara ett möjligt sätt att fånga dagens attityder till åldrande och äldre. Vid Gerontologiskt Centrum i Lund finns sedan 15 år tillbaka ett arkiv av urklipp från svenska dagstidningar rörande äldrefrågor. Därifrån kan bland andra följande uttalanden citeras: äldre människors kunskap är inaktuell, äldre står i vägen för yngre människor att få anställningar, äldre människor är svaga skattebetalare, äldre människor är en börda för samhället. Men också följande utdrag: äldre människor blir rika på sina pensioner, äldre människor är stora konsumenter av charterresor, äldre människor utbildar sig, äldre människor går in i den tredje åldern.
Om äldre människor ska ses som men speciell kategori av människor kan diskuteras. Forskning om de attityder som återspeglas i uttalandena ovan är idag mager, även om det finns några aktuella studier. Dessa kan summeras i frågan: Sker det i dagens Sverige en förändring av attityder mot äldre, både hos de äldre, samhället och vårdgivarna? Det tycks ske en svängning mot en acceptans av oberoende och autonomi osv. Framför allt verkar det ske en förändring av attityderna hos de äldre själva. De har sett sig själva som medborgare med hatten i hand, tacksamma för den erhållna vården. Nu verkar det i kommande generationer ske en svängning mot självsäkra äldre, som på typisk svenskt manér är medlemmar i starka intresseorganisationer som förhandlar med regeringen och kräver sin del av samhällsresurserna. Men framför allt tycks det inte vara tillräckligt för de äldre att se sig själva upptagna med aktiviteter som bingo, resor, eftermiddagsdanser o d. De söker också meningsfulla vägar till integration eller återintegration i det moderna samhället.
Åter till program ^
Medias bevakning av demens – Lena Dahlberg
Lena Dahlbergs presentation byggde på rapporten ”Medias bevakning av demens” (Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum 1997:15).
Massmedias inflytande över samhällsdebatten består bland annat av att mediernga gör ett urval av vad de rapporterar till allmänheten, den s k dagordningsfunktionen. De har makt att föra fram vissa händelser och att inte föra fram andra. Media avgör också vilka aktörer som ska få komma till tals. Media kan dessutom i sin granskning av samhället skildra frågor, händelser och aktörer på olika sätt. Hur mediebilden av olika frågor (eller händelser eller aktörer) ser ut avgörs alltså dels av vilka frågor som media över huvud taget rapporterar om och dels av hur stort utrymme de får och hur de skildras.
För några år sedan gjordes en studie, som syftade till att undersöka hur olika massmedier bevakar demens och om det har förändrats under den senaste tioårsperioden. Studien omfattade Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen samt Aktuellt och Rapport. I studien analyserades samtliga artiklar och inslag som handlade om demens och publicerades/sändes under de första sex månaderna åren 1984, 1988 och 1994.
Studien visar att det totalt under de aktuella tidsperioderna publicerades 59 artiklar om demens eller dementa i de studerade tidningarna och att 11 nyhetsinslag sändes i Aktuellt och Rapport. I de studerade medierna har det totalt sett blivit allt vanligare med rapportering om demens. även vad gäller utrymmet gick utvecklingen mot en ökad medierapportering om demens. Grafiskt var dock uppmärksamheten begränsad.
När media rapporterade om demens var forskaren den överlägset vanligaste aktören. Anhöriga till dementa var den näst vanligaste huvudaktören. Ofta var denne en ”kändis”. Forskare var vanligast i morgonpressen, men förekom också ofta i kvällspress och television. Anhöriga var vanligast i kvällspress, och förekom inte alls i morgonpressen.
Huvudtemat i hälften av artiklarna/inslagen var fakta eller forskning om sjukdomen. Med det avses en presentation av forskningsresultat eller kunskapsläget. Det näst vanligaste temat var vård eller vårdformer. Därefter kom enskilda dementa. Forskning var det vanligaste temat i både morgonpress, kvällspress och television. Enskilda dementa var ett vanligt tema i kvällspress, men förekom inte alls i morgonpressen.
Åter till program ^
Bilden av äldre i pensionärstidningar
– Håkan Jönsson
Det här föredraget handlar om vad de två intressepolitiska pensionärsorganisationernas (PRO och SPF) tidningar skrivit om pensionärer och åldrande sedan de startade 1941. Det förekommer en stor mängd beskrivningar av hur pensionärer är, hur de bör vara, vad de gör, vad de bör göra, vad som görs mot dem etc.
Jag menar att beskrivningarna kan delas upp i tre övergripande ”äldrebilder”.
1. Bilden av svaghet och offer
2. Bilden av styrka och vitalitet
3. Bilden av skuld och förtjänst
Den första bilden hör samman med beskrivningar av pensionärernas särskilda behov och problem, eller kritik mot orättvisor: ”Varför ska de svagaste drabbas?”.
Den andra bilden hör samman med betoningar av likhet och likabehandling mellan pensionärer och andra, eller med förslag om att beundra äldre människor för deras prestationer.
Den tredje bilden hör samman med kravet om att vörda och återbetala de pensionärer som byggt upp samhället och fostrat yngre generationer.
De tre bilderna förekommer också i kombinationer. Bilden av styrka/vitalitet kan kombineras med bilden av offer/svaghet i ett uttalande som: ”äldre människor är lika dugliga arbetare som andra, men diskrimineras på arbetsmarknaden.” En kombination som förekommer under 40-talet är den mellan offer/svaghet och skuld/förtjänst: ”äldre människor är skröpliga och utslitna eftersom de byggt upp samhället.” Ju mer utslitna desto mer bevisas det att de verkligen är förtjänta.
Sedan 50-talet har pensionärsorganisationerna strävat efter att uppvärdera bilden av äldre människor genom att bevisa att de är starka, vitala och dugliga. Man har alltså motbevisat föreställningar om att ålderdomen innebär sjukdom och svaghet. Många inom pensionärsorganisationerna har tänkt sig att ”framtidens pensionärer” med full ATP i de flesta avseenden är lika andra medborgare, har samma intressen och samma ekonomiska möjligheter.
Med den ekonomiska kris som slår igenom under senare delen av 70-talet förändras denna ljusa bild. Pensionärstidningarna får anledning att protestera mot nedskärningar som ”drabbar de svagaste”.
Pensionärsorganisationerna strävar efter att samla alla äldre människor och får därför känna av intressemotsättningar mellan äldre människor med olika behov och förutsättningar. Under 80- och 90-talet uttrycks detta i att pensionärstidningarna både skriver om nedskärningar och elände och lyckligt pensionärsliv med ekonomiskt oberoende. De pensionärer som inte har råd att åka och hälsa på släktingar i grannkommunen blir arga över annonser och reportage om resor för 40.000 kronor. Och politiker använder pensionärstidningarnas beskrivningar av vitalitet och köpkraft för att motivera nedskärningar. Å andra sidan riskerar beskrivningarna av fattigpensionärer, nedskärningar inom sjukvård och omsorg att befästa bilden av åldrandet som den period då människor är fattiga, behöver vård och inte bör ha roligt. Och det är den föreställningen om åldrandet som många pensionärer vill komma bort ifrån.
Här finns det alltså spänningar mellan intressen inom pensionärsorganisationerna och mellan övergripande bilder av åldrandet. Att hantera dessa ser jag som organisationernas stora utmaning framöver.
Åter till program ^
äldre som ny målgrupp i media – Kari Molin
Då och då har det funnits specialdesignade tidningssidor, bilagor eller radioprogram som riktat sig till äldre. Expressens Grå Panterbilaga är ett exempel, Sigge Ågrens radioprogram ett annat.
För närvarande finns, såvitt jag vet, ingen annan svensk dagstidning än Dagens Nyheter som har ett forum som direkt vänder sig till äldre läsare.
I Storstockholm läser ungefär 57 procent, en bra bit över hälften, av de mellan 60 och 64 år Dagens Nyheter och andelen är ungefär densamma bland dem som är mellan 65 och 69 år. Sen sjunker det och bland dem mellan 75 och 79 år läser 45 procent DN. Hur det är bland de äldre har ingen frågat DN Senioren som hör till Konsumentredaktionen startade i oktober 1997 och kom då varannan onsdag. Samtidigt startade en särskild Konsument Ungsida i tidningen och det finns också en sida som heter Insidan Ung.
Det är självfallet den växande skaran äldre och att så många fler är friska och aktiva långt upp i åldrarna som är bakgrunden till att sidan startades. Om de unga får egna forum i tidningen ska även de äldre ha det, var tanken. Sen i augusti i fjol finns senioren varje onsdag i tidningen. Eftersom äldre snarast är mer olika varandra än yngre är det egentligen helt fel att klumpa ihop alla över en viss ålder – dagens pensionärer rymmer flera generationer – och säga att det är du intresserad av. Å andra sidan är det ju just det vi gör med en sida som Senioren. Rätt eller fel?
Läsarreaktionerna är i alla fall många och oftast mycket positiva. Och det är klart att den växande skaran äldre, friska aktiva äldre, formar ganska snabbt en ny bild av vad det är att vara gammal. Det är förstås något att skriva om och vara med och utforska. Vad är myter, vad är verklighet, vilka är attityderna mot äldre, hur påverkas vi – både yngre och äldre – av rädsla för att bli gammal, hur ser de äldre på sig själva idag. äldre i olika åldrar, samhällsklasser, med olika intressen.
Jag hade trott att jag skulle få många telefonsamtal från äldre som var ledsna, ensamma, sjuka, hade problem av olika slag. Det händer att det kommer sådana samtal men de är inte många. De som ringer eller skriver har som regel tips, funderingar och egna tankar att bidra med. De har många gånger lett till reportage. Jag har liggande en rad tips om pensionärer som vill berätta vad de fyller sin dag med, om bristen på kulturutbud för äldre, om att de skriver dagböcker, delar i olika typer av spännande studiecirklar, om åldersdiskriminering, om att arbeta på dagis eller som undrar hur det blir med änkepensionen om de gifter sig på gamla dar.
Några exempel på ämnen som tagits upp: äldre i politiken, eller rättar bristen på dem, boende, ekonomi, den nya tandvårdstaxan, hur de allra äldsta lever, minnet och åldrandet, god vård. Vad pensionärer kan och faktiskt gör har varit temat för flera artiklar. Väntjänst och annat frivilligt arbete och pensionärer som njuter av friheten, förverkligar sina drömmar kontra de som arbetar vidare. På vilket sätt en sida som senioren påverkar äldres bild av sig själva och överhuvudtaget bilden av äldre är nog alldeles för tidigt att säga. Om den kan ge en mer mångfacetterad bild av åldrandet och påverka attityderna i positiv riktning tycker jag att den känns meningsfull.
Åter till program ^
Pensionärsrollen i förändring – mediernas ansvar?
Tullia von Sydow
I Sverige har vi sedan flera decennier en bestämd uppfattning om pensionärsrollen och pensionärslivet i allmänhet. Uttrycket ”pensionär” användes vanligtvis inte om äldre människor förrän i mitten av 1950-talet. Då blev folkpensionen möjlig att leva på och då började man också kalla den som levde på sin pension för pensionär. Pensionsåldern var 67 år och många var vid den åldern slitna och trötta. Möjligheten att ta det lugnt och slippa tänka på försörjningen kändes som en välsignelse.
Pensionären hade gjort sitt, behövdes inte längre på arbetet utan kunde äntligen tänka på sig själv och göra allt det man drömt om. Man behövde inte heller ta ansvar längre och värjde sig för att binda sig, nu ville man vara fri.
Så skapades den s k pensionärsrollen och det är den bilden massmedia målat upp för oss alltför länge. Antingen visar massmedia upp pensionären som ett vårdfall som exempel på bristerna i vården och omsorgen eller också sysslar pensionären med någon slags fritidsaktivitet. I båda fallen är pensionären ställd utanför samhället och olika alla andra.
Jag tycker att massmedia har en stor skuld till att de negativa attityderna till äldre och åldrandet blivit så allmänt accepterade. Det allmänna ålderstänkandet, också det lanserat och vidmakthållet av massmedia, gör ju inte saken bättre. De senaste årens stora arbetslöshet har också bidragit till att den s k åldersskuggan fallit allt längre ned i åldrarna. (Idag räknas man som äldre arbetskraft efter 45 och efter 50 är det svårt att få nytt jobb. De negativa attityderna till 65+arna har också kommit att klistras på 50+arna, dvs äldre är ineffektiva, rigida, har svårt att lära nytt, är tråkiga, långsamma etc, etc.
Sedan 1950-talet har vi en ungdomskult i hela den västliga delen av världen. Den bilden vi idag har av ungdomarna – effektiva, snabba, aktiva, med nya kunskaper, vackra, starka etc. etc. har i hög utsträckning lanserats, vidmakthållits och förstärkts av massmedia både på nyhetsplats, ledarsidor, annonsplats osv. Det skulle alltså vara möjligt för massmedia att lansera nya och sannare bilder av dagens och morgondagens seniorer – friska, kompetenta medborgare med mycket kvar att ge till samhället.
Med tanke på den befolkningssituation som vi står inför en stark ökning av de äldre åldersgrupperna, borde det vara självklart att massmedia omprövar sin inställning till seniorerna och slutar med sin åldersdiskriminering. De äldre själva skulle också på det sättet få en positivare självbild, deras självförtroende skulle öka och de skulle inte tveka att engagera sig i samhället, att åtaga sig uppdrag och arbeta i politiska sammanhang. Då skulle seniorerna också kunna få inflytande i samhället och inte längre vara utanförställda.
Åter till program ^
