Arkiv 2003

Seminarium med Ulla Gurner

Dirigent saknas i vård och omsorg för äldre

Ulla Gurner arbetar sedan tio år tillbaka som utredare på Stiftelsen Äldrecentrum. Under de senaste åren har hon främst drivit ett antal projekt med fokus på multisjuka/multisviktande äldre med behov av både medicinsk sluten- och öppenvård, rehabilitering och stöd från kommunens hemtjänst och av anhöriga. Ulla Gurner har författat ett 15-tal rapporter inom området.

Antalet äldre ökar och med stigande ålder ökar även vård- och omsorgsbehoven. Idag skrivs många äldre ut från sjukhuset med omfattande behov av både vård och omsorg. Det saknas verklighetsbeskrivningar som kan kasta ljus över den samlade effekten av alla sluten- och öppenvårdsinsatser, insatser genom husläkare, distriktssköterskor, äldreomsorgspersonal och anhöriga som ”drabbar” äldre multisjuka/multisviktande.

Den uppföljning och utvärdering som genomförs sker oftast ur verksamhetens perspektiv. Verksamheternas bedöms var och en för sig som bra eller dåliga för de äldre trots att kunskapen behövs om helheten. I ett flertal studier som genomförts inom Äldrecentrum beskrivs situationen för äldre multisjuka utifrån deras och anhörigas perspektiv. Studierna baseras på både intervju-, register- och journaldata. Ansvaret för de multisjuka äldres vård och omsorg är splittrat mellan olika vård- och omsorgsnivåer och mellan huvudmännen. De multisjuka äldre får ”massiva” insatser – fast utan sammantagen planering. Det saknas en dirigent!

Ulla Gurner och Mats Thorslund kommer snart ut med en bok med titeln Dirigent saknas. Läs mer om denna i det bifogade informationsmaterialet.

Tid: Torsdagen den 27 november klockan 18.00.
Plats: Äldrecentrum, Olivecronas väg 4, 5 tr (Sabbatsbergsområdet), Stockholm.
Arrangör: SGS.

Efter föreläsningen samlas de som vill kring en enklare form av förtäring (till självkostnadspris). Anmälan senast den 21 november till Marianne Winqvist, tfn: 018-471 14 84, e-post: marianne.winqvist@soc.uu.se.

Filmseminarium med en dokumentärfilm av Margreth Olin

Välkommen till ett filmseminarium där vi tillsammans ser dokumentärfilmen ”Dei mjuke hendene” (från år 1998) av Margreth Olin. Filmen är inspelad på en liten plats i Norge och den handlar om livet på ett sjukhem. Det är en varm och fin film och den är prisbelönt och kritikerrosad. Filmen har även visats på European Documentary Film Festival 2002. Margreth Olin har verkligen med denna film lyckats fånga något väsentligt, ett bevis för det är att då filmen visades på biograferna i Norge gick den för fulla salonger…

Efter filmen inleder universitetsadjunkt Barbro Dahlbäck Mitthögskolan en diskussion om filmen.

Tid: Tisdagen den 18 november klockan 17.00.
Plats: Äldrecentrum, Olivecronas väg 4, 3 tr (Sabbatsbergsområdet)
Arrangör: SGS

Seminariet avslutas för de som vill med en enklare form av förtäring (till självkostnadspris). Anmälan senast den 11 november till Marianne Winqvist, tel. 018-471 14 84, e-post marianne.winqvist@soc.uu.se.

Seminarium med Birgitta Odén

Döden och döendet i ett historiskt perspektiv

Välkommen till seminarium där professor Birgitta Odén berättar om döden och döendet ur ett historiskt perspektiv.

Tid: Tisdagen den 18 november klockan 17.00.
Plats: Vårdvetenskapens hus, Baravägen 3, Lund. (3 våningen, lokal Oasen)
Arrangör: SGS, avdelningen för gerontologi och äldrevård, Vårdalinstitutet i Lund.

Anmälningar och förfrågningar till Gillis Samuelsson. Tel. 046-222 18 87. E-post: gillis.samuelsson@geron.lu.se.

Seminarium med Carin Mannheimer

Carin Mannheimer blev den första mottagaren av Stora Gerontologipriset. Motiveringen var ”att hon i TV-serien Solbacken: avd E, lyft fram frågor om åldrande och äldre. Inte bara de som handlar om vård och omsorg, utan också de existentiella frågorna. Carin Mannheimer lyckas belysa detta på ett engagerande sätt utan att framställningen andas vare sig skandalreportage eller skönmålning”.

Den 7 maj 2003 – fem dagar före SGS:s femårsdag – mottog Mannheimer priset och höll ett seminarium för SGS:s medlemmar. Hon berättade då om hur hon fick idén till TV-serien och hur hon arbetade med att genomföra den.

Från vänster: Irene Ganding från KP:s Jubileumsfond, pristagaren Carin Mannheimer och SGS:s ordförande Lars Andersson.

Rollatorns stilla vandring mot döden

En gång gjorde Carin Mannheimer TV-serien ”Lära för livet”. Den speglade skolans värld. Det var på 1970-talet – då TV, enligt Mannheimer, sågs som ett sätt att förmedla roande, allvarliga och tänkvärda upplevelser, som ett slags folkuniversitet. Hon fick då idén att göra en serie om åldrandet. Arbetsnamnet var ”Lära för döden”. Men det tog tid innan någon nappade på idén. Mannheimer gissar att den inte sågs som så hipp.

I början av 2000-talet – när Mannheimer själv gått i pension – fick hon chansen att göra verklighet av sin idé. Hon började med att prya både i hemtjänsten och på äldreboenden. Mannheimer säger: ”Research är att sitta i ett hörn och titta, titta, titta”. Men det handlar också om att sätta sig in i befintlig kunskap. Hon läste på om Ädelreformen, tog del av undersökningar, avhandlingar och debattartiklar, och inspirerades av Emmy Guts tankar om ålderdomen.

Då och då ifrågasattes Mannheimers arbete. Hur skulle dramaturgin se ut? Vari bestod seriens framåtrörelse? Mannheimer hade svaret: ”Det handlar om rollatorns stilla vandring mot döden”. Någon frågade hur serien skulle sluta och Mannheimer berättade att i slutet skulle alla få åka på en begravning och de skulle säga att det var det roligaste de gjort i hela sitt liv. Det slutet satte ramen för vägen dit – om en begravning är det roligaste måste de haft väldigt tråkigt innan.

Efter ett år av research och manusförfattande träffades alla skådespelare för en s.k. kollationering – en träff där de läste manuset tillsammans. Det var i mars 2002. En vecka senare började inspelningen. Den gjordes vid ett äldreboende i Mölndal, där det fanns en orenoverad och oanvänd flygel. I den hade rekvisitaavdelningen på Sveriges Television byggt upp miljön. ”Det var så roligt på inspelningsplatsen att det blev fem avsnitt i stället för fyra” berättar Mannheimer. Inspelningen pågick fram till juni månad. Därefter arbetade Mannheimer med att klippa filmen, lägga ljud och musik o.s.v. och måndagen den 3 mars 2003 – ett år efter inspelningen hade börjat – hade serien premiär. Innan dess hade den döpts om från ”Lära för döden” via ”Förlusternas tid” till det som man på SVT hoppades var ett mer säljande namn: ”Solbacken: avd. E”.

Redan det första avsnittet hade 2 miljoner tittare plus alla som såg någon av de två repriserna. Det sista avsnittet sågs av 2,3 miljoner. Detta är siffror som endast slås av fredagsunderhållning såsom ”Så ska det låta” och ”Robinson”. Särskilt glad är Mannheimer åt att det var fråga om ett generationstittande. Av de mängder av brev som hon fått från sina tittare har hon förstått att såväl unga som gamla följt serien och ofta har de sett den tillsammans.

”Visst har jag fått kritik för att de äldre i serien är för pigga” konstaterar Mannheimer ”men om man skildrar personer som sover hela dagarna får man inte fram de existentiella frågeställningarna. Då hade det endera blivit en film om personalen, eller en dokumentär”. Mannheimer har också fått veta att serien kan upplevas som deprimerande, inte minst av 40-talisterna. Men andra har reagerat tvärtom och blivit fulla av förtröstan.

Vad planerar då Mannheimer att göra framöver? Kan vi hoppas på en fortsättning på ”Solbacken: avd. E”? Mannheimer tycker att det inte är lätt att veta hur en fortsättning skulle se ut, men visst finns det möjligheter. En är att fokusera på hur det går för karaktärerna. ”Jag tyckte att två av dem såg lite förälskade ut i sista avsnittet”, säger Mannheimer. En annan möjlig fortsättning skulle kunna utveckla temat om hur vi vårdar våra gamla, inte minst problematiken kring dödshjälp.

Lena Dahlberg

Seminarium med Håkan Jönson

Våld, brott, övergrepp och rädsla
som problem för äldre människor

Håkan Jönson är forskarassistent vid Tema Äldre och Åldrande, Linköpings universitet. Han kommer att prata om hur olika samhälleliga aktörer beskrivit våld, brott, övergrepp och rädsla som problem för äldre människor, avseende karaktär, utbredning, orsaker, konsekvenser och motåtgärder. I synnerhet diskuteras brottsförebyggande arbete för äldre. Hur beskrivs problemet i det sammanhanget? För vad/vem varnar man äldre?

Efter seminariet finns det möjlighet att diskutera framtida SGS-arrangemang och verksamhet i vår södra region. Tilltugg och dryck finns till självkostnadspris.

Tid: Onsdagen den 23 april 2003, kl.17
Plats: Vårdvetenskapernas hus, Baravägen 3, Lund (lokal: Oasen, 3:e våningen)
Arrangör: SGS och Vårdalinstitutet, Avdelningen för Gerontologi och Äldrevård

Anmälan senast den 17 april till Gillis Samuelsson, e-post gillis.samuelsson@geron.lu.se, tel. 046-222 1887

Sveriges Gerontologidag 2003

Framtidens åldranden

Plats: Rosenbads konferenscenter, Drottninggatan 1, Stockholm

Program
9.30-10.00       KAFFE
10.00-10.30   Välkomsthälsning och och öppningsanförande                     Cyborger i cyberspace
Lars Andersson, ordf. i SGS, Stiftelsen Äldrecentrum, Stockholm
10.30-11.15     Rekordgenerationen slår till igen
Ivars Jegers, Kairos Future, Stockholm
11.15-11.45 Pensionering i ett åldrande samhälle
Joakim Palme, Institutet för Framtidsstudier, Stockholm
11.45-13.00   LUNCH  
13.00-13.30   Leva som särbo på äldre dar – en strategi för framtiden?
Ghazanfareeon Karlsson,
 Mitthögskolan, Östersund
13.30-14.00  Att åldras i två länder – Är det framtidens åldrande?
Welat Songur, Linköpings universitet
14.00-14.30 Hur hållbar är den svenska modellen när 40-talisterna blir gamla?
Mats Thorslund, Socialhögskolan, Stockholm
14.30 Utdelning av Stora Gerontologipriset
Priset utdelas av SGS i samverkan med KP:s Jubileumsfond 
15.00-15.30    KAFFE
15.30-16.15 ÅRSMÖTE FÖR SVERIGES GERONTOLOGISKA SÄLLSKAP

Anmälan: Betala konferensavgiften (medlem i SGS 250 kr, övriga 450 kr) till pg. 1548598-0 senast den 10 mars. Märk betalningen ”Gerontologidag” och observera att det klart ska framgå namn på den person som ska delta. Kaffe ingår i priset, ej lunch.

Information: Barbro Dahlbäck, tel 070-346 02 99, e-post barbro.dahlback@mh.se

Arrangörer: Sveriges Gerontologiska Sällskap (SGS) tillsammans med den parlamentariska beredningen Senior 2005 – Äldrepolitik för framtiden